helloangel

It's not over. Idag struntar jag i stavfel och liknande, vilket jag iofs brukar göra men iaf.
waiting for your call<3
hemma från skolan idag igen. Har feber och känner mig helt slut. Har sovit framför tv.n och druckigt varm o'boy.
När man är hemma själv börjar man tänka extra mykt, delvis för att man inte har tid annars och för att man inte orkar aktivera sig och göra nått annat.
Min självbild är nog längre ner en på länge.
Vill inte se mig i spegeln och hellst av allt skulle jag slänga ut vågen som jag dagligen drar mig till. När man drar sig till nått borde det bli en förändring. Nej, det blir det inte. inte ett dugg.. Vågen står kvar, på samma jävla kilo som alltid... Vågen visar mig siffrorna som får mig att vilja spy upp allt jag någonsin låtit mig själv svälja och kasta ut kylskåpet genom dörren och spränga den med dynamit...
Tröstätande har ni nog alla hört talas om, likso småätande och sockerberoende
Jag vet inte vilket av det jag är. Förmodligen alla tre och en miljon andra saker med som jag inte kan namnen på.
När man är hemma från skolan får man ännu flera anledningar att småäta liksom, vad kan man annars göra?
Det finns nog inget annat man gör igentligen. Man äter och väntar på att bli frisk, och jag hatar det. HATAR DET!
Jag hatar att jag måste äta hela tiden fast jag vet att jag inte behöver och kommer må dåligt över det.
Sen hatar jag att jag är sjuk och inte kan gå till skolan, träffa mina kompisar och hänga med i arbetet.
Perfekt start på terminen, blir sängliggande och missar den första informationen på alla lektioner. Kan det bli värre?
HAHHA, jaa det kan det såklart. Jag predikar som om några dagar borta från skolan vore mitt livs undergång. Det är det verkligen inte.
(Som ni märker kommer jag nu in i den delen jag försöker övertala mig själv om att det kunde varit bättre och att jag duger)
Att jag missar några dagar är ingen fara Annie, bättre att vara sjuk nu än i mitten av treminen och missa massa prov och sånt. Se saken från den ljusa sidan, kanske inte det lättaste men iaf? bättre att försöka, right?
Okej, jag trivs inte med min kropp, jag tycker att jag ser hemsk ut men, vad kan ändra på det? Jo genom att JAG, Annie Elisabeth Bergström i egen person tar tag i det och börjar kämpa för att bli nöjd. Jag vill inte vara smal som en modell där man ser revbenen igenom den tunna huden, det vill jag verkligen inte. Jag vill bara känna mig, hur ska man säga, rakare? Så att det inte bullar ut saker där det inte ska. Stor mage ska man ha när man är gravid och det är inte jag.
Måste börja träna igen, bara det att träningen ger ju fan inga resultat. även om jag verkligen försöker så syns det inte! inte ett jävla dugg!!! Jag behöver resultat för att känna mig duktig och för att orka fortsätta! Hur ska jag göra för att lyckas med det? På det här sättet så går det inget vidare.... Kanske ska börja ut och gå minst en halvtimme/timme per dag. Kan det hjälpa? HELP NEEDED!!!!

Carpe diem quam minimum credula postero - Fånga dagen, lita ej på morgondagen