helloangel

Ångestångestångest!!!
Jag vet inte vart jag ska göra av alla mina känslor
Dom bubblar över och dränker mig
Armar från jorden drar ner mig och skrik ekar i huvet
Jag fryser, skakar
Men jag klär inte på mig, jag är naken fångad i mörkret, igen..
hur länge ska den här nedförsbacken falla med mig
När planar vägen ut så jag kan börja klättra upp igen
Solen värmer antingen för mykt eller ingenting
Det är nått i luften som inte är rätt
Någonting som andra inte ser, något som man inte kan sätta ord på
Något okänt som existerar i min värld
Jag vill inte längre sitta fastkedjad i min glaskupa och se livet försvinna bort
Jag vill inte se hur alla lever livet utan mig
Jag vill kunna slita mig loss, ta av mig snaran runt halsen och kliva ur min bubbla...
Varför måste det vara så svår...
Ni som läser dethär tror säkert att jag är ett stort emomiffo som lyssnar på KENT och skär sig hela dagarna
Det är inte sant, jag kan vara glad, jag kan skratta och njuta
Jag kan känna dofter, höra nya ljud
Mitt hjärta har inte slutat slå, och mina andetag har inte upphört
Allt går bara mykt långsammare, hänger inte med i erat tempo
Ångestångestångest
Ångest över allt i skolan som jag måste göra
Ångest över att mina vänner inte mår bra
Ångest över att jag aldrig räcker till
Ångest över att solen inte värmer
Ångest över att åskan skrämmer mig
Ångest över att spindlar ger mig panik
Ångest över att vara ensam
Ångest över att alltid gråta
Ångest över att alltid behöva hata
Ångest över att aldrig förstå
Ångest över att jag inte orkar kämpa
Ångest över att jag är älskad
Ångest över att jag är hatad
Ångest över....
Ångest över allt....
Jag klarar inte det här mykt längre....
(..Help me..)

---